Inspirationstanken fylld

Hemma i egen stuga igen efter det mycket givande seminariet "Just här är det möjligt" på Hanaholmen. Fylld av inspiration, trött, glad och tacksam över alla människor man fått träffa och alla livsberättelser man fått ta del av under dessa två dagar! 

Så fint att märka att det finns så många unga, ivriga och driftiga företagare runt om i Nordens skärgård och landsbygd! Många bevis på att det just här är möjligt:)

Tack till Ragna-Lise Karlsson & Tanja Eriksson från bybutiken Skafferi Ett i Bromarv, Johannes Jansson från Sandvik gästhamn, Jonna Jinton från Grundtjärn, Benjamin Englund från Espingskär, Lena & Pelle från föreningen FAUK i Kinda, Lars Losvik från Nykarleby och många andra för fina föredrag och trevliga diskussioner! Dessa entreprenörer ska vi följa noggrant med framöver.

// Simon

 

Simon Strömsund
26.01.2015 kl. 21:42

Fredags utflykt till Brännskär

Skönt att kunna komma ut till Brännskär på fredags utflykt utan att behöva tänka på jobb. Räkna ut att det är längsta perioden jag varit ifrån ön sen vi startade företaget. Det var en härlig känsla att få stiga av förbindelsebåten på ett snöklätt Brännskär med hela familjen, för Enya blev det första gången som hon besökte sin framtida arbetsplats.

På Brännskär hörde vi maskinerna tjuta från snickeriet. Tristan var fullt upptagen med att vinka av Nordep, så han märkte inte ens att det kom en snöboll farandas genom luften. Det var Lennart och Simon som unnade sig en kort paus för att komma ner till bryggan för att hälsa. Dagens program var lek i snön, grilla korv och sjösättning av Lennarts nybyggda roddbåt för att se sjödugligheten och roddegenskaperna. Först skulle Lennart finslipa några detaljer, så det fanns gott om tid för oss att utforska gården med Enya och Tristan i spetsen och Veronica och jag på efterkälken.

Vid korvgrillningen kom också Julia och Axel ut i snöyran, nu var vi nästan alla samlade kring elden och de blev "En kulen natt" som allsång. Vi skickade extra varma hälsningar till Ida som stagefightar på uppe i Vasa och lovar att nästa gång när hon är med kan vi också sjunga allsång och grilla korv. :) Förståss fick vi lite bråttom på slutet då Nordep meddelade att de kommer lite tidigare än planerat. Vi skulle ännu hinna bära ner roddbåten till stranden för att kolla att den flyter.

Lennart skriver själv ett blogginlägg och visar bilder där han berättar om roddbåten och sjösättningen.       

Tack för en härlig vinterdag på Brännskär! Jag tror Tristan och Enya kommer att sova extra gott inatt!

 

//Linus

 

   

  

  

 

Linus Söderlund
23.01.2015 kl. 16:12

Tungan rätt i munnen

Känner någon till känslan då det nästan värker i fingertopparna av iver att bygga och skapa eller bara pyssla med vad som helst..? En härlig känsla förutsatt att man har möjligheten att fokusera denna iver på ett konkret projekt! 

I mitt fall råkade det sig ypperligt att redarhuset på Brännskär hade fyllts med små båtar av olika former, alla i behov av lite kärlek och omhändertagande. Ska det under våren finnas möjlighet att välkomna våra kundgrupper in till redarhuset på middag eller fest är det illa tvunget att sätta igång och färdigställa en båt i taget inför kommande båtsäsong! Jag klagar inte :) 

Här är några bilder från ett av projekten

// Simon

 

 

Simon Strömsund
21.01.2015 kl. 12:44

Brännskär får en ny medarbetare

Kanske inte ännu i sommar är Border Collien Enya en färdig lärd vallhund, men snart skall det nog bli ordning på Brännskärs alla djur. Först i tur står hönorna!

Enya är nu snart 9 veckor gammal och är en livlig och nyfiken liten valp som gärna försöker leka och slicka Tristan i ansiktet så ofta hon får chansen. Snart får hon börja följa med mig ut till Brännskär där hon får springa av sig sin energi, börja lära sig grunderna för ölivet och starta träningen för hennes framtid. Vi får bara hoppas hon har de egenskaper som vallhunden behöver, vi har märkt att lynnet verkar lovande. Fast själva intresset för vallningen kommer inte gratis, trots att det är en ras som har det i blodet.

Vi är ändå säkra på att hon kommer att lägga en extra guldkant på allas tillvaro på Brännskär trots att vi inte vet om vallandet blir hennes favorit sysselsättning.  

 

// Linus

 

Linus Söderlund
20.01.2015 kl. 20:52

Pappaledig

Mer kreativ än på länge.

Det är väl så, då när jag tar lite mera avstånd från jobbet dyker det bästa idéerna fram och arbetslusten ökar. Ändå trivs jag helt utmärkt just här just nu. Jag skulle inte vilja avstå mina lediga pappadagar. Det är roligt att få vara med Tristan hela dagar och hela veckor, att få leva hans vardag från att han vaknar tills att han somnar. Idag byggde vi en snögubbe av den snön som fortfarande fanns kvar på marken, sen flög vi runt i huset varv efter varv och krakel spektakel fortsätter hänga i gardinerna.

Förmiddagen är den tiden då jag har möjlighet att sitta och jobba efter att diskmaskinen fyllts, de våta kläderna har hängts upp och veden är inburen. Då sover Tristan, ibland 3 timmar och ibland bara 30 minuter. Som sagt, det blir ganska avbrutet arbete.

Nu är det marknadsföring och försäljning som är prioritet och det är ju bra, för den delen kan jag åtminstone sköta här hemifrån från mitt skrivbord eller soffan. Det är roligt arbete när det finns tid för det och vi lyckades faktiskt ganska bra med att pricka av flera av de små projekt och arbeten som skall vara klara till nästa båtsäsong redan under hösten. Förstås finns det mycket kvar och det är bra det, men utan att visa att vi finns och försöka få nya människor att hitta ut till Brännskär skulle det inte vara möjligt att göra det vad vi gör. På tal om mycket kvar har vi  dessutom ett riktigt stort långsiktigare projekt framför oss, som vi påbörjade under några veckor i september och oktober. Vad det är får ni veta senare.

Lennart och Simon fortsätter jobba ute på Brännskär. Lennart håller på att lägga på sista bordet på en roddbåt och Simon skall ta sig an några mindre båtrenoveringar med Lennarts assistant. Simon jobbar också han vidare med marknadsföringen. Vi måste komma ihåg att pricka in någon kväll snart så att vi säkert jobbar mot samma mål :)

Imorgon skall jag göra min första egna hemgjorda glass, så det blir tidig väckning. Det skall bjudas på födelsedagskaffe till kvällen.

God Natt!

// Linus

         

Linus Söderlund
14.01.2015 kl. 22:56

Följ med Brännskär på Bloggen

Vi går in i 2015

Den här bloggen fyllde just 1 år, vi har 2 år bakom oss som företaget Living Archipelago, 3 år med öppen besökshamn, snart 4 år sen vi första gången fick höra om ön Brännskär och för 5 år sedan hade vi alla helt andra livssituationer och planer. 

- Lennnart yxade på sin egen träbåt Cello under sitt andra år på båtbyggarlinjen i Norge

- Simon framförde uppträdande efter uppträdande på teater Casa och levde studieliv uppe i Vasa

- Jag vakade i skogen någonstans i Syndalen och putsade min sandiga pipa med en två randig socka

Ingen av oss kunde tro att vi skulle driva iland på Brännskär, att vi alla skulle styra Mot Skärgården!

_____________________________

Bloggen har länge varit tyst och det finns många orsaker varför. Nu skall vi blåsa liv i den igen och leva upp till dess funktion. Att berätta hur det är att driva företag mitt i den Åboländska skärgården. Att visa bilder från vår vardag ute på Brännskär. Att bara få skriva av oss text när vi behöver det.

Någon garanti på inlägg har vi inte, vi har för mycket annat som ger kvalitet i våra liv och ibland handlar det bara om motivation- och tidsbrist. 

2015 kommer att bli ett intensivt och intressant år på Brännskär och i vårt företags historia. Vi har många nya spännande projekt på gång så följ med!

Ni hittar oss också på Facebook BRÄNNSKÄR N 60' 05,2'  E 21' 58,6' och på Instagram livingarchipelago

 

 

Linus Söderlund
11.01.2015 kl. 12:00

Vedjobbet på Brännskär fortsätter



 

Vedjobbet på Brännskär har gått in i nästa fas. I år skall vi ha inkastat veden innan midsommar. Nu får den ligga och torka tills dess, men fortfarande ligger det en hel del stockar i skogen så några dagar får vi nog fortsätta glassa i solskenet vid vedlidret.

 

// Simon, Lennart och Linus

Linus Söderlund
23.04.2014 kl. 10:38

Den nya säsongen på Brännskär har inletts

 

Det har varit länge tyst på bloggen nu, ingen av oss har haft den tiden det kräver att sätta sig ner och få till ett blogginlägg. Långa arbetsdagar och på kvällarna har vi alla haft fullt upp med vårt eget. Lennart jobbar med ett flertal mindre projekt på olika håll som en båt i Pargas, ett matsalsbord i Åbo och ett nytt vedhus här ute på Brännskär. Medan Simon och jag har fortsatt med förberedelserna för alla aktiviteter så att de skall fungera och se ut just så där som vi föreställt oss. Senaste veckan har hett SKÄRGÅRDSKAMPEN med stora bokstäver, mycket tankearbete, mycket spikande, mycket skrivande och mycket kompromissande.  Det har funnits kvällar då det har kännts omöjligt att hitta inspirationen och att tiden inte kommer att räcka till, men det har också funnits stunder då allt bara flutit på och de rätta idérna har förverkligats. 

Igår hade vi vår första grupp och efter en regnig fredag och en rad med olika problem och motgångar kändes den tjocka dimman på lördags morgonen som ett skämt. Fortfarande hade vi vissa detaljer att fixa med själva programmet och samtidigt skulle vi baka bulla och semlor och förbereda dagens fisksoppa, vilket inte skulle ha gått lika smidigt och bra om inte Veronica hade haft möjlighet att förbereda soppan underTristans förmiddags tupplur. Så ett stort tack. Vi kan helt enkelt konstatera att en vinters förberedande var precis den tiden vi behövde för att vårt program skulle vara färdigt inför vår första grupp, vi hade inte en sekund överlopps tid. 

När gruppen kom ut ur dimman med båten och tog iland vid Brännskär vid förbindelsebryggan gick Simon ner för att ta emot dem och jag knäppte på kaffekokaren, ställde fram de rykande bullarna och tände ljusen i kafé. De fick börja sin vistelse på ön med lite historia och information om verksamheten på Brännskär i samband med förmiddagskaffet. Sedan följde dagen med Skärgårdskampen och skäri musiken spred sig över gårdsplanen som för en stund förvandlats till en arena där lag mot lag tävlar i en rad olika utmaningar. Mitt under allt skratt och kämparglöd sprack molntäcket upp, sjöröken steg upp längs med gården och dimman lättade. Snart hade vi full sol och allas humör blev om möjligt ännu bättre. Efter att världens första segrare i Skärgårdskampen på Brännskär var korad smakade det bra med fisksoppa. Vi hade lyckats! All den energi som vi fick av gruppen hade redan då gjort dagen lyckad! Fast den var långt ifrån slut, fortfarande skulle gruppen bli den första riktiga gruppen att spela Paintball och också den första att skjuta pilen och kasta yxan mot tavlan. Sett på gruppen verkade de vara väldigt nöjda med både paintballen och vår "Sheerwood" arena. Ett stort tack till Buffalo jänge för en härlig dag och en fantastisk första grupp för 2014. Den nya säsongen på Brännskär har inletts. 

Linus Söderlund
13.04.2014 kl. 20:54

Litar på våren

Okej, trots att dagens form mitt i allt ändrades från "hoppfullt fylld av vår" till "det kommer att bli en vit vinter" börjar man lita på att våren faktist kommer. Snön som under senare dagen föll vågrätt och piskade mot pannan må vara ett undantag som inte ska hindra mig från att ha vårkänslor.

Igår satt jag med morgonkaffet i hand och strålar, från den stigande solen, i ansiktet och stirrade in i en bukett av tulpaner. Just i den stunden insåg jag att vi nu överlevt en mörk och blöt vinter. Våren kommer, sommaren kommer. Känslan är fin när dammen yr på vägarna istället för slasket och solen bländar istället för emotkommande bilars lyktor. Det doftar grönt och friskt.

Pusselbitarna faller på plats med god takt ute på Brännskär! Igår kom två nya paket på posten som innehöll efterlängtade godbitar. Resultatet var att denna dag inleddes med en liten obligatorisk kamp i bågskytte och blåsrör. Relativt snabbt fick alla tre spridningen av sina pilar så liten att det var dags att ta itu med dagens sysslor. Aktiviteterna som erbjuds i företaget är inte långt ifrån färdiga vilket är bra, för inom några veckor har vi redan våra första grupper på besök och då är det i full gång!

Jag gillar mitt jobb. :)

 

// Simon

 

Simon Strömsund
20.03.2014 kl. 21:53

Fredag Igen

 

Veckorna går snabbt nu, det är fredag igen. Lite för snabbt, vi har fortfarande mycket att förbereda inför våren och sommaren, första gruppen kommer till Brännskär 12 april för en hel dag med aktiviteter. Men det är roligt och inspirationen och kreativiteten flödar. Härliga vår, ljuset ger energi.

Paintballbanan är snart färdig för en provmatch och de nya Pilbågarna och blåsrören borde komma nästa vecka, jag tror att vi hinner. Det som vi inte hinner med gör vi en annan gång, en bra filosofi, men ibland får vi se förbi den och ge allt för att hinna. Vi har jobbat mycket så nu, vi lägger upp mål och tar emot bokningar på nya utmaningar, för då får vi en konkret problemlösning att lösa inom en bestämd och utsatt tid. För vi vet att vi kan, det ordnar sig till slut.

Det skall trots det roliga arbetet bli skönt med helg och mera tid tillsammans med familjen, för just nu lär sig Tristan nya konster varje dag, det är härligt att få uppleva. Lite ved skall det också klyvas och så tänker jag låta skidorna stå där de står och istället rulla ut cykeln tillbaka. En sväng till Korpo skulle inte vara en dålig plan för söndagsmorgonen. Cykeln är enligt mig den bästa metoden för att upptäcka sin omgivining och fortfarande finns det många vägar att utforska här. 

//Linus   

Linus Söderlund
14.03.2014 kl. 16:59

Vår-Vinter TALKO på Brännskär

 

Ett stort tack till Johanna, Natalie, Julia, Ida, Sirkku och Heikki som var med på Brännskärs vår-vinter talko i helgen. Det var strålande väder, gott sällskap och vi fick mycket gjort. Den största åkern har fått ett upplyft och det blev mycket ved inför sommaren.

 

 

// Linus, Lennart och Simon

Linus Söderlund
11.03.2014 kl. 16:17

Nylandsturné

Oberoende hur ivrig man är på att förbereda och planera måste man hålla paus i nåt skede och inmundiga den obligatoriska fastlagsbullen. Och i Brännskärs frys är det inte i första hand slut på fjolsommarens bulla! Med lite upptining, sylt och grädde är bullen som ny.

Det var gårdagen det, fylld med iver inför den kommande marknadsföringsturnén. Idag var det tidig start. Sakta steg morgonsolen över landsvägarna och hämtade med sig en enormt rofylld känsla som tillsammans med en pappersmugg färskt kaffe bildade en perfekt start på dagen. Tre spännande turnédagar framför som sen avslutas med talko-helg på Brännskär. Och talkohelg betyder även att min flickvän Ida kommer ner från Vasa! Inte mycket att klaga över just nu med andra ord :).

Gällande turnén.. kort kan man vel säga att vi under dessa dagar plöjer genom en stor del av de svenska skolorna i nyland med information om kommande lägerverksamhet. På två håll besöker vi skola för skola med start från Ekenäs och Sibbo och närmar oss småningom Helsingfors centrum där vi sedan kan sätta oss ner, ta en kopp kaffe och reflektera över hur resan dit gått. Ett mycket tacksamt jobb där man får möta en massa ivriga barn  med frågor om allt från sommarlägren, till min dator, till mina välinvandrade bruna skor som luktar öken :) 

Nu fortsätter färden mot Ingå! Morrjens!

// Simon

Simon Strömsund
05.03.2014 kl. 10:38

Sommarläger på Brännskär

 

Anmälningen till äventyrslägret Wild Camp på Brännskär 2014 har börjat!

Linus Söderlund
02.03.2014 kl. 09:24

Intressanta ämnen på Skärgårdshavets Biosfärsområdes Vinterträff på Korpoström

 

Idag var Tristan på sitt första Skärgårds seminarium, Lennart, julia, Veronica och jag var också med. Skärgårdshavets Biosfärsområdes vinterträff ägde rum i Korpoström med god mat, mingel och en rad duktiga föreläsare med intressanta och aktuella ämnen. Allt från statistik över fosfor halter till projekt som mathantverk, Lennart höll en kort presentation i bilder över livet och arbetet ute på Brännskär. Speciellt tack till  Biosfärområdets koordinatorn Katja som ordnat ett fint seminarieprogram. 

//Linus   

Linus Söderlund
28.02.2014 kl. 19:35

Vindskyddet utvecklas

Nu har bakväggen stigit så högt den ska stiga. Så småningom börjar takstockarna fällas på plats för att bilda stommen till det sluttande taket! 

Simon Strömsund
24.02.2014 kl. 16:02

Skrämmande tydligt

 

Tillbaka på Brännskär efter ett kort "sportlov", eller vad jag kan tänka mig kalla det. Det blev ju inte direkt så mycket sportande den här gången, speciellt inte så mycket skidande, men skönt har det varit och jag har träffat många nära och goda vänner!

Igår kom vårkänslan på riktigt, skrämmande tydligt. När jag steg av bussen i Vikom igår och gick genvägen genom skogen hem till Torpet var marken torr och mjuk, skogen grön och fåglarna kvittrade på vårmelodier. När jag kom hem pumpade jag luft i däcken, oljade kjeden och putsade på cykeln som jag trampade iväg på imorse på den torra landsvägen ner till färjan på Östra udden. Lite sen förståss, så jag fick lägga upp en extra växel. Så nu är det väl bara att inse att jag får lämna skidorna där de står och hoppa upp på cykelsadeln istället, för den energin jag får av att vara igång är obytbar. Jag inser alltid det där då när jag varit inne i en period med lite motion under en längre tid, varför rör jag inte på mig mera!

Här på Brännskär började jag och Lennart förmiddagen ute i skogen med att fortsätta bygga på det nya vindskyddet. För min del var det barkande som gällde medan Lennart passar in en stock efter den andra och nu växer det snabbt på höjden! Här känns det också som om våren är nära, skrämmande tydligt, konstigt, vi har ju vinter!

Våren kommer först i april, jag lever ännu ihoppet om vinter, skidorna kommer nog att vara färdigvallade och klara för den snön som snart kommer ner och det tar nog inte länge innan vi kör över med fyrhjulingen till Kirjais! Jag hoppas jag får rulla in cykeln i förrådet till helgen!

// Linus

Linus Söderlund
20.02.2014 kl. 12:47

Brännskärs nya vindskydd

 

Nu har vi påbörjat bygge av det nya vindskyddet. Det blir en äkta Brännskärs-vara där stock och material tas från ön. Sköna dagar med nybyggarlivstil där vi bygger väg till byggplats, fäller skog för material, äldar ris och oanvändbara rester, tillreder mat och lever på plats och ställe.

Motorsågarna och yxorna går från gryning till skymning. Vi kommer framöver att dela bl.a. bilder från processen här på bloggen så man kan följa med födseln av den nya prototypen av ett lyxigt vindskydd.

 

// Simon

Simon Strömsund
13.02.2014 kl. 08:27

Tidig vardagsmorgon

 

06:10

06:35

06:38

06:40

Linus Söderlund
12.02.2014 kl. 06:57

Lite bakåtblick, i väntan på bättre is

 

Hade man bott i Rövik skulle man ha varit på isen redan, träsket fryser först. När det hållits kallt lite längre for man ut på isen nedanför mommos. Förutom att skrinna och sedan skida på isen när det kommit snö, brukade jag isfiska med moffa, krokar och nät. Det var bland det bästa jag viste.


Från början är jag från Rövik, en liten by som ligger mellan Dalsbruk och Kasnäs i Dragsfjärd, vad som var gamla kommunen Dragsfjärd. Att i dag vara nagubo/skäribo/brännskärsbo? Det handlar egentligen inte om varifrån du kommer, utan att trivas där du är, att göra det bästa av den situationen, att känna här är jag hemma oberoende platsen.


Jag studerade totalt fem år i åbo mellan åren 2004-2011 på YH Novia- Trä och möbel. Där fann jag min passion för att forma i trä. Vist har man byggt träkojor, täljt på och haft slöjd i högstadiet, men i åbo fick jag känslan att det här vill jag jobba med. Staden åbo lärde jag aldrig känna ordentligt, den har Julia först nu efteråt lärt mig bättre, även om jag är hopplös på att komma ihåg gatunamn. Överhuvudtaget dålig att minnas namn. Handlar det om kunskap i trä, fastnar konstigt nog många små detaljer snabbt. Har alltid varit den som vill pröva mig fram för att småningom lära mig hur att gå till väga. Teori är inget för mig. Genom att göra saker lär man sig saker. ”Det man hör, lär man. Det man ser, förstår man. Det man gör, kan man.”


Mina två år i Norge (2008-2010) på träbåtslinjen i Fosen folkehögskole var ett av de bästa val jag gjort. Där fick jag upp ögonen för kanske en av de bättre hantverken. Båten i sig, men innan båten seglar behövs allt trämaterial, båtspik och nitar, segel, rep till riggen. Under tiden jag var i norge fick vi lära oss alla de här hantverken. Till Åfjordsfäringen jag byggde i norge, en sex meters båt med två par åror och råsegel, syddes det segel, slogs rep, smides beslag och båtspik plus allt träarbete. Nog hade man kunnat köpa produkterna och bara gjort träarbetet, men jag ville ta del av hela processen för att verkligen förstå helheten. Det är vägen som ger upplevelsen, när man är färdig får man börja om på något nytt.


När man håller i skaftändan på yxan och släpper från knä håller isen om yxan inte går igenom brukade moffa säga. Det var enklara där, grundare vikar. Nog finns det strömmar i rövik också och fortfarande kan jag de bättre än strömmarna här runt brännskär. Är man med från det att isen lägger sig är det lättare att följa med var de svaga punkterna är. Att ha koll på strömmarna och andra saker som påverkar isen. Med rätt utrustning kommer man också upp från vaken. Förutom isdubbar för att komma upp är det viktigt att ha vattentät packat torra kläder med så länge man inte har en helt säker isväg.


2011 under studierna kom jag i kontakt med Åbolands skärgårdsstifftelse som äger den delen av brännskär som jag nu arrenderar. Deras syfte är att hålla skärgården vid liv och därför arrenderar de ut brännskär åt någon som kan livnära sig här året runt. Jag blev den som  arrenderar brännskär och här sitter jag nu och väntar på att isen skall bli bättre. Inte för att jag annars inte skulle komma iland. Utan för att isen i sig är väldigt fascinerande. Nog lättar det ju också när det blir is. Den här sörjan är inte att lita på när det dessutom bara håller sig runt nollan. Får se om det överhuvudtaget blir bra is här i år, men nog blir den väl förr eller senare gångbar.


// Lennart

Lennart Söderlund
05.02.2014 kl. 22:33

En sak i taget, eller allt på en gång

 

Tidningsartikeln om Åbolands skärgårds stiftelse som söker arrendator till Brännskär blev kvar i tankarna hos både Lennart och mig. Här på följde en period av olika val och beslut, vad ville jag egentligen bli när jag blev stor? Jag frågade Simon vad han tycker om hela idén med Brännskär, var han intresserad att vara med i projektet? Som väntat blev Simon lika ivrig som Lennart och mig. Så vi fortsatte att utbyta idéer tills det tillsist bestämdes att skicka in en ansökan. Rättare sagt var det Lennart som bestämde sig. Simon och jag stöttade idén, lovade att hjälpa till så mycket vi hinner och längre fram ännu mera.

I samma stund beslöt jag mig också för att skicka in en ansökan till den 2 årig långa vildmarksutbildningen på Outdoor Academy i Kronoby för att se vart det skulle leda. Det hade länge varit en dröm att kunna jobba i naturen och starta någonting eget gärna tillsammans med Simon och Lennart och nu fanns det ett klart mål, men 5 år till i Vasa var för lång väntetid, vi ville komma igång så snabbt som möjligt. På sommaren 2011 ringde Erik mig och berättade att det fanns en ledig plats på skolan och att jag var välkommen att börja utbildningen samma höst. Det är en av många sådana där riktigt lyckliga stunder som kommer att stanna i minnet.

Det var andra gången under mitt liv som jag mitt i en utbildning som jag trivs på, bestämt mig för att göra någonting helt annat. Båda gångerna har det kännts som det bästa beslutet och det ända rätta, som att alla bitar faller på plats. Det kan ju hända att det beror på att kroppen alltid anpassar sig till den nya situationen och gör någonting bra av det, men trots det vill jag tro att det finns någonting mer...

Kort efter glädjen över platsen på nordiska friluftslinjen fick Lennart beskedet om att han var den som Åbolands Skärgårdsstiftelse ansåg passa bäst till den nya arrendatorn på Brännskär. Då kom den där lyckan farandes en gång till. Sommaren handlade om att börja röja upp, göra Brännskär inflyttningsklart för Lennart till hösten och förståss en massa planeringsmöten om hur Brännsker skulle utvecklas.

Nu var vi igång! men på sidan av skulle jag också ta mig igenom en rad äventyr med likasinnade friluftsnördar och uppleva livet tillsammans med Veronica.

När jag nu sitter här på Nagu ön i Vikom kan jag fortfarande känna att Ön kommer alltid att vara Kimitoön, "hemma är alltid hemma", men jag kan ha flera hem. Det har jag haft ända sen jag flyttade till Vasa förtsa gången. För jag börjar trivas väldigt bra på den här holmen och just nu känns det som att det är här tillsammans med min familj och med jobbet, brorsan och Simon ute på Brännskär som är mest hemma.  

 

// Linus

Linus Söderlund
26.01.2014 kl. 11:57

Ön

 

Ni tror kanske att jag pratar om Brännskär när jag pratar om Ön, men Ön har för mig alltid varit Kimitoön och Dragsfjärd där vi alla tre vuxit upp. "Är du påväg till Ön i helgen?" Hemma är alltid hemma, vågor, trädkronan, en barfota het landsväg, röda smultron, en trappa av sten, familjen...

Jag flyttade som 16 år upp till min lilla lägenhet på Handelsesplanaden i Vasa för att gå bildkonstlinjen på Övningsskolan och därmed lämnade jag ön bakom mig. Jag ville se och uppleva någonting nytt. Jag trivdes bra i Österbotten, men blev ingen långvarig skolelev förrän jag befann mig i Noux skogarna i Esbo. Nu var det träckiga skogsstigar, muskelfästen, skattjakt och bollar i olika former som gällde. Den intressantaste kursen om friluftspedagogik förblev fortfarande oupptäckt eftersom det krockade med mina fortsatta gymnasiestudier på Mattlidens gymnasium. Samma år 2009 som jag tog studenten fick jag också idrottsledarmössan från Solvalla idrottsinstitut.

Efter skolan byttes student- och idrottsledarmössan ut mot baretten, kalla gropar i marken mitt i natten, mycket skratt och saknad efter Veronica. Jag och Veronica hade börjat sällskapa ett år tidigare under mitt sista år på Solvalla. Planen var klar jag skulle bli gymnastiklärare och hade redan en studieplats på Peffan i Vasa, jag hade vikariat och praktikplatser i bakfickan så jag visste att jag trivs med jobbet som lärare. Sensommaren 2010 flyttade tillsammans upp till Smedsby utanför Vasa och Veronica körde till massageutbildningen i Vörå och jag cycklade in till Peffan och jobbet på Vasa teater.

Den vintern i februari  läste Lennart artikeln i ÅU om att Åbolands Skärgårds Stiftelse söker en arrendator för att förvalta ön Brännskär i Nagu. Där efter var han på besök i Smedsby och hade artikeln med sig, "- läs den här artikeln Linus, det här är precis det som vi pratade om!" Jag läste artikeln och blev ivrig och vi bollade med idéer och möjligheter, men ganska snabbt kändes ändå hela projektet för stort och jag skulle ju fortfarande ha minst 5 år kvar i Vasa och tanken på att flytta till Nagu kändes obekant. Det var ju inte den ön som jag hade i tankarna att bo på...

 

Maskerad i slalombacken - Solvalla 2007

 

// Linus   

Linus Söderlund
25.01.2014 kl. 13:39

Från idé till verklighet

 

Klockan var halv sju på sensommarmorgonen. Gullkrona fjärden låg totalt stilla. På ytan svävade en lätt dis och inte en själ syntes till på hela havet.

Resan hade börjat dagen innan och efter en solig och spännande första dag, en övernattning på Sandön och en perfekt morgon och start på dagen satt vi nu, Linus och jag Simon, i en dubbelkajak och spanade ut över fjärden medan vi lugnt gled framåt. En skön tystnad och en liten stund för sig själv, trots ett mycket kort avstånd till varandra, avbröts mitt i allt av en kommentar.
- Tänk om vi skulle arbeta heltid med det här..?
Tystnaden efter detta var lång och tankarna började sväva. I många paddeltag satt var och en och såg bilder i huvudet av en ny sorts verklighet. Energin i kajaken började stiga så att man nästan såg små vågor bildas på havsytan av iverskakningarna.
- JAAAA!
Där startade idén om en vardag fylld med upplevelser och spännande äventyr. Diskussionen var igång och en företagsidé formades. Upplevelser och äventyr för människor i alla åldrar. Inte länge efter det drog vi vårt första Nattäventyr för åttondeklassister på Högsåra och nu, 4 år senare, börjar vi så småningom göra oss redo för att rusta upp till det tredje Wild Camp lägret på Brännskär. Många faktorer har under den här tiden fallit exakt på sin plats och störst av dessa är nog platsen var vi numera befinner oss, ön Brännskär. Man kan konstatera att tajmingen med Brännskär var perfekt men hur det gick till är en hel berättelse i sig.

Nu som bäst ligger vår fokus på att få igång alla våra aktiviteter inför våren och uppbyggandet av paintballbanan är just nu på programmet. Den ljusa vintersolen som igen hittat hit och kylan som håller marken torr och stadig under fötterna har satt fart på killarna och nu händer det! Nu är det bara att njuta av varje steg för tiden går fort och det finns mer än tillräckligt att sysselsätta sig med.

 


// Simon

 

Simon Strömsund
15.01.2014 kl. 12:15

Menföre

 

Nu tjocknar det, man riktigt ser hur havet rör sig långsammare. Fortsätter kylan så är vi snart inne i menföre, vad vi idag kallar menföre. Nu finns det förbindelsebåtar som går igenom is och sedan tar svävaren vid då isen blir tjockare. Vi har nog bra förbindelser även om de inte alltid fungerar perfekt, men vad fungerar perfekt? Här ute får man nog räkna med att improvisera lite hela tiden, speciellt som jag också är beroende av att komma till fastland. Det är inte så att jag flyttat till skärgården för att helt isolera mig, bara så där passligt. Alltid nu och då åker jag  in  till land och träffar Julia eftersom hon bara har möjlighet att vara här på Brännskär deltid. Och så behövs det något som fattas, inte minst mat. Det kan man faktiskt beställa med förbindelsebåten också, men eftersom Linus och Simon pendlar kan man kasta in någon beställning med dem om man själv inte åker in till bys. Sen så gäller det att ha lite förråd och gärna skulle jag vara ännu mer självförsörjande, nu är det främst kött och fisk jag får från holmen, men det kommer kanske med tiden. Det måste tas stegvis.

Förr kunde alltså skärgårdsborna vara isolerade i månader om det ville sig vara besvärligt menföre, lite beroende på hur långt ut i skärgården man bodde. Det är svårt att tänka sig, men också det är något man vänjer sig vid. Människan har en förmåga att anpassa sig till nästan allt, om viljan finns. Som skärgårdsbo, som de som bott hela sitt liv i skärgården, för dem är det medfött. För oss andra blir det att vänja oss, om vi vill bli skärgårdsbor, vi måste helt enkelt lär oss det. Det passar inte alla, självklart inte. Jag hade turen att få pröva och jag börjar trivas mer och mer. Nog saknar man vissa saker, men allt mindre. För mig som alltid löpt kan löpstigarna ibland bli lite enformiga, men jag har alltid löpskorna med när jag åker iland, ibland åker jag iland bara för att löpa. För vissa låter det vansinnigt, men om det är det som behövs är det värt det.  Så personer, man känner ibland att man ville träffa släkt och bekanta oftare och mest av allt Julia. 

Så även om menföret inte är som förr nog måste man planera för att få ihop pusslat allt när man är beroende av förbindelserna. Det ultimata är att få så hård vinter att isarna lägger sig snabbt, men det är nog önskedrömmar här i södra finland. Fast för tillfället ser det bra ut med –12 grader och avtagande vind, få se bara hur länge det skall ta för kylan att kyla ner havet efter höstens värme. Om det blir fyrhjulings isar blir situationen plötsligt mycket enklare. Men innan dess vill vi skrinna på blanka nyisar och ta vara på menföret, också det har sin meningen.
 

Havet vilar

Hösten kämpar hårt emot,
stormar som väcker havet.
Vågorna dalar,
kylan  tränger sig på
och stormen den stänger vi ute.
Sjöröken stiger, isen tar vid
nu får havet vila.

// Lennart

Lennart Söderlund
14.01.2014 kl. 08:45

Prioriterar Stockvinter

 

...eller kan vi kalla det vinter, kanske hellre en väldigt lång höst. Skall inte prata om vädret nu det räcker om vi ser ut, om vi ser något. Korta dagar för tillfället, efter halv fem gör man lite ute utan belysning. Så det gäller att ta tillvare ljuset som är och den här vintern hoppas jag få fälla fina stockar till olika projekt. Startade en stockbyggarkurs i höstas och det var nog en av de bättre prioriteringarna på länge.


Det är inte lätt att prioritera när det finns så mycket man vill. Prioritera får man ändå göra hela tiden. När jag flytta hit till Brännskär för snart 2 ½ år sedan måste jag också väga för och nackdelarna med att bo i skärgården. Egentligen viste jag att jag skulle flytta om jag fick chansen. Naturen och skärgården är något som alltid står högt, då kunde jag inte låta den här möjligheten gå förbi. Här kan jag jobba med de saker jag vill och kan i den ordning det passar även om man också här påverkas av samhällets struktur. Jag ville helt enkelt få den där känslan som fortfarande är svår att förklara. Kanske fel att säga att man utmanar sig själv, men sån är jag behöver nya utmaningar. Brännskär är nog en av de största hittills. På den här bloggen kommer vi alla tre Simon, Linus och jag Lennart att på olika sätt uttrycka utmaningar och vad som händer runt och på Brännskär


Vist kan det vara mörkt och regnigt och kvällarna blir långa, men jag bor ändå heldre här. Här fins havet så nära att man hör vågorna när man somnar på kvällen. I skogen finns det träd att inspireras av och användas för träprodukter. Den här vintern prioriterar jag tätväxta skärifuror till vindskydd och vedhus.

// Lennart
Lennart Söderlund
08.01.2014 kl. 11:39

Den nya scenen

 

Att lämna en liten ort bakom sig, äventyra i den stora världen och återvända till en annan liten ort. Det är min berättelse. Mitt namn är Simon Strömsund och jag har under sommaren 2013 hittat min väg ut till Nagu skärgården där jag nu bosatt mig i mitt egna lilla röda hus.

 

 

Landsbygd och skärgård har alltid varit miljö jag trivs bäst i och en stor orsak till valet av just Nagu är vårt nystartade företag på närliggande ön Brännskär. Parallellt med slutspurten i mina Scenkonststudier i yrkeshögskolan Novia startade vi företaget Living Archipelago tillsammans med bröderna Söderlund. Med det breda konceptet i vår verksamhet följer stora drömmar om att skapa sig en arbetsvardag och ett liv i skärgården var man kan stornjuta! Övergången från teater & drama till det nuvarande arbete är kanske ologiskt för många men planerna är saftiga och många och det får jag återkomma till senare. Nu kliar det i fingrarna för det finns så mycket roligt att göra och dagarna är så korta!

Vi hörs! Jeee!

// Simon

 

Simon Strömsund
07.01.2014 kl. 09:57

Ibland tar sig livet de mest intressanta och spännande farlederna för att hitta sin egen tur, för vår del har de fört oss Mot Skärgården.

Det här är en blogg om tre livsnjutare och nya ivriga entrepenörer som har strandat på ön Brännskär i Nagu södra skärgård. Vi bygger upp vårt företag i en tid när nedskärningen och emigrationen i skärgården är ett faktum. Vi vill visa att det inte är den ända lösningen. Följ med hur företagen Lenn Art och Living Archipelago på Brännskär utvecklas och byggs upp, jämnsides med tre unga mäns historier om verkligheten för den som lever och jobbar i skärgården.

   - Vi ses på en kaffe uppe på "Kratern" nästa sommar eller så hittar ni oss direkt på livingarchipelago.fi 

 

Simon, Linus och Lennart

 

Senaste kommentarer

14.01, 17:17Pappaledig av Miilo
23.03, 10:47Litar på våren av Ida
20.02, 17:32Skrämmande tydligt av Sara
11.02, 22:13Från idé till verklighet av Linda
25.01, 16:16Ön av Mamma
Igår - Idag - Imorgon